eleonoramartina

Missförstå mig inte nu  mina vänner. Jag tycker verkligen synd om hörselskadade och respekterar dem och deras sjukdom. Självklart så tycker jag att människor med hörselskador ska få prata högt i telefon bland annat, för det är ju faktiskt väldigt svårt att uppfatta hur högt man talar när man lider utav en hörselskada. MEN, det är just denna hörselskada som rättfärdigar deras höga samtalston. Så människor som inte besväras av hörselproblem anser jag bör hålla en normal samtalston när de talar i telefon till exempel. SPECIELLT OM KLOCKAN ÄR SEX PÅ MORGONEN OCH MAN SITTER PÅ TÅGET BLAND ANDRA MÄNNISKOR!!!!!!!!!!!! Alltså, jag har aldrig sett på maken till besvärande människa som den människa som jag träffade på tåget i morse. Hon satt mitt emot mig och verkligen SKREK när hon pratade i telefon. Jag lackade, jag gjorde det. Jag höll verkligen på att bli galen. Det tämligen kokade i mig. Jag BRYR MIG INTE om du ska äta linser eller rofrukter till middag, och ingen annan jävel heller. Ett tips, båda är lika ÄCKLIGT. Som grädden på moset så satt hon och pratade i handsfree, men hon hade liksom kopplat in en handsfree som såg ut som ett par hörselkåpor, ni vet sådana som byggarbetare har. Det såg för jävligt ut. Då undrar ni såklart hur jag vet att hon inte var hörselskadad? Jo,  mitt i min ilska så frågade jag faktiskt när hon hade lagt på efter sitt telefonsamtal från helvetet. Min ilska tog över så jag frågade "Det måste verkligen vara jobbigt att vara hörselskadad?". Och detta sa jag ganska högt för att hon verkligen skulle höra. Hon svarade "eh, ja det är det väl säkert". Jag fortsatte och frågade "föddes du med hörselproblem eller har det kommit på senare år?". Förvånad svarade hon "Nej, asså jag är inte hörselskadad!". "Ä r du inte?! Men varför pratar du så jävla högt i telefonen då. Du får jättegärna prata i telefon, men klockan är sex på morgonen och din samtalston är på tok för hög för den tiden på dygnet, och det tror jag att det är fler som tycker", fortsatte jag då. Hon svarade konstigt nog inte på det. Jag hoppas att hon skämdes, det gör jag. Det är inte ofta som mitt tålamod spricker, och det är inte ofta som jag säger ifrån till främmande människor. Men som sagt klockan var sex, sex på morgonen, och det regnade.....