Är hemma hos min lilla kissemiss och leker. Hos Cathi alltså. Kvällens planer är följande. Middag och några glas vin med tjejerna hos mami och papi. Cathi har lyckats övertala mig om att börja videoblogga. Så ni får allt vänta och se hur det blir med den saken.
Ni behöver inte vara oroliga, jag lever! Min kropp var uppenbarligen i kraftigt behov av sömn..fullt förståeligt! Så jag gick och la mig klockan 10 igår kväll. Kommer inte ens ihåg när jag gick och la mig så tidigt senast. Måste ha varit några månader sen. Hur som helst, vaknade upp i morse och känner mig frisk igen. Om jag vågar säga så. Jag anar en pyttig liten huvudvärk men den beror väl förmodligen på min värdelösa syn som får mig att sitta och kisa konstant. Men idag flyttar jag hem till mamma och pappa i Bålsta över helgen. Behöver få lite ompyssling även om jag är frisk nu. Har ju behövt ta hand om mig själv som sjukling i en vecka nu, och det har tagit all min energi. Så nu får mamsen och papsen stå för ompysslingen i helgen. Men ikväll ryktas det om hockey. Skrattar för mig själv. Men det är klart man ställer upp för sina sportiga väninnor! Självklart ;) Malin har dock lovat att jag slipper intersporttofflor-outfits i alla fall..så jag överlever nog. Vad gör man inte för att få spendera lite tid med sina små skruttisar!
Ligger hemma i soffan och är så fruktansvärt trött. Har varit en sjukt påfrestande dag. Låt oss säga att jag inte var redo att kasta mig ut i den friska världen. Har fått tillbaka min lilla ansiktsförlamning. Fick det en gång innan jul också. Känseln i hela ansiktet försvinner liksom. Inte helt, men tillräckligt för att det ska kännas jättekonstigt. Antingen är det stress eller så är det förkylningen. Spännande är det i alla fall.
Idag önskar jag även att jag var en normal människa som kunde gråta. Jag tror att det skulle vara sjukt nice att bara få mig själv en big cry! Men neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej det kan jag ju inte. Vad lider jag av för psykisk rubbning? Kanske kan jag skriva mitt psykiatriarbete om den rubbningen? Jag kan i alla fall inte gråta. Hur gråtsugen jag än känner mig. INTE. EN. TÅR. Omänslig, jag?
Sitter för tillfället i skolan. Har haft världens i särklass absolut sämsta dag någonsin. Jag har aldrig förr varit så sugen på att hoppa av den här skiten som jag är just nu. Halva dagen har gått och jag sitter med mina hemska feberfrossningar och vill bara hem. Om det inte hade varit för min redovisning hade jag åkt för länge sedan.
Idag hände en fantastiskt lustig sak faktiskt. Jag hämtade ut mitt psykiatriarbete som jag skrivit för några veckor sedan. Det här arbetet handlade om depression och sjuksköterskans uppgift och ansvar i samband med detta. Ett grymt arbete om jag får säga det själv! Men det höll uppenbarligen inte läraren med om. För första gången i hela mitt liv så har jag blivit underkänd på något. Fine, det kan jag ta! Det är väl klart att man inte alltid kan få godkänt. Men då vill jag fan ha en rimlig förklaring till varför jag inte blivit godkänd. En av denna lärares briljanta förklaringar till varför jag blev underkänd är detta "du är en glad, pigg, söt och ung tjej. Det är inte deprimerade patienter. Skriv något om det när du har funderat lite". Så otroligt jävla oprofessionellt så det finns inte! Sånna här saker gör mig så sjukt jävla förbannad så jag bara vill klättra på väggarna. Varför i helvete ska mitt utseende, min personlighet och min ålder alltid, alltid, ALLTID förfölja mig på ett negativt sätt. När blev det helt plötsligt ett problem att vara söt, ung och glad. Helt allvarligt! Jag har fått ta så otroligt mycket obefogat skit bara för att jag inte ser ut som stryk och är ung och tycker om att vara glad och framåt. Är det så konstigt att det hela slutar med att man blir en riktig bitch. Kan ni förstå hur sjukt jobbigt det är att alltid behöva bevisa att man är smart och vet vad man gör ENDAST för att man är söt och ung. Försök att förstå hur frustrerande det är att behöva inta någon slags försvarsposition tout le temps för att få den respekt som jag förtjänar. Är det meningen att man ska behöva vara någon jävla nobody i fula kläder för att bli tagen på allvar. Det går jag fan inte med på. Tyvärr. Ja, jag är ung pigg glad och söt men det betyder inte att jag inte har någon förståelse för hur det är att inte vara detta, och det står klart och tydligt i mitt arbete också. Jag tänker inte låta mig bli knäckt över att om och om igen bli kritiserad och över att ständigt behöva motbevisa folks fördomar..aldrig i livet att det här slutar med att jag blir nån deprimerad jävla svennebanan i fettigt hår och Kapphal-kläder i naturnära färger. ALDRIG!
Vaknade och mådde riktigt dåligt i morse faktiskt. Tror tyvärr att febern är tillbaka..men nu när man är uppe kan jag lika gärna åka till skolan. Sov sjukt dåligt i natt också. Somnade kanske runt tretiden. Not good darlings. Men nu måste jag snart springa till tåget! Vi ses i kväll sötnosar.
jag kan omöjligt sova just nu! Skyller på min obligatoriska powernap som jag tog vid fem-tiden. Synd bara att jag ska upp omänskligt tidigt i morgon. Någon som har lust att komma hit och ge mig en smäll så jag tuppar av?
Okej mina vänner. Har precis upptäckt att vi har seriösa problem här hemma! Jag har inte tvättat på ett bra tag. För inte tvättar man när man är sjuk. Även fast tvättmaskinen befinner sig i badrummet fem meter bort. Nej det gör man inte. Och jag har inte tvättat på ett bra tag sen dess heller. Och nu har det visat sig att jag inte har några rena trosor kvar! Till och med dom där fula trosorna i botten av underklädeslådan är förbrukade. Till och med dom! Och då är det bra illa. Frågan är då hur detta problem ska lösas. Troslös till skolan imorgon?
då var det tillbaka till verkligheten då! Jag tror att jag i princip är helt återställd idag faktiskt. Har haft supertrevligt sällis av Klara en liten snabbis idag. Sjukt nice att få träffa folk igen. Både jag och Klara betedde oss som två sinnessjuka idag, helt oförmögna till att bete oss som folk. Det är inte lätt att komma ihåg hur man ska agera som människa när man inte varit social på tre dagar. Nu ska jag sätta igång med plugg. Känns verkligen skitkul..typ. Kommer jag ens ihåg hur man gör???
vaknade i morse och har fått ont i halsen igen. Men febern är borta. Men jag intalar mig att jag är frisk. Sista dagen hemma, så det så! Idag ska jag duscha och sminka mig så att jag ser lite frisk ut i alla fall. Låter ju helt strålande!
När man ligger hemma sjuk så får man mycket tid över att tänka. Jag har nu faktiskt planerat min framtid rätt utförligt. Ni vet ju att jag har pluggat klart om ett år. Då är jag alltså sjuksköterska. Insane jag vet. Eftersom min skola är så grym så har vi ett avtal med 42 andra länder i världen som ger oss en möjlighet att använda oss av vår utbildning i dessa länder också. Planen är alltså London. Ett år som sjuksköterska i London, får det nog bli. Ja det blir det. Sen kommer jag hem och fortsätter plugga. Spikat!
sitter faktiskt och äter för tillfället. Vill bara bli frisk. Tänkte att lite mat kanske kan hjälpa mitt immunförsvar på traven. Kanske kan det åtminstone hjälpa mig att bli av med mina sjuka skakningar i händerna. Sjukt skakigt vill jag lova. men nu vill jag bli friiiiiiiiisk. Får ångest av att missa praktiken :(
Har precis haft lite besök över. Riktigt najs att få träffa lite folk. Plingade på dörren helt oväntat. Vilka stog inte där utanför om inte mina två bästa kompisar : sotarna! Skulle tydligen kolla ventilationen. Och där står jag som ett fån, sjuklig och dan! Hade jag vetat att jag skulle få besök hade jag ju såklart fräschat upp mej lite! Så där stod dom i mitt kök i sisådär 5 minuter, och jag stod i dörröppningen flinandes och överlycklig över lite sällskap. Bra snabba var dom dock, börjar överväga om det kanske var mitt maniska leende som skrämde i väg dem. "iiiiinte ska ni väl gå reeeeeeeeeeeeeedaaaaan??? Ta lite kaffe, bullar..slå er ner i soooooffaaan!" skrek jag medans jag i ren desperation sprang efter dem ut i hallen...typ. Eller inte. Men sjukt najsigt med lite sällskap. Verkligen. Mental, that one!
